Ni som följer oss på Facebook har sett att Dikshya nu är färdig apotekstekniker och arbetar på ett sjukhusapotek. Hon är så nöjd med jobbet och att hon nu har lön för att också kunna försörja sin utarbetade mamma.
Men vi tar det från början:
DIkshya och hennes lillasyster var i hembyn hotade av att straffas för förseelser som deras pappa gjort sig skyldig till. Han hade redan lämnat byn och byborna kunde inte få tag i honom. Då låg flickorna illa till då de inte betraktades som egna rättssubjekt utan som pappans egendom. Mamman förstod vartåt det barkade och tog hjälp av mormor som på mörka stigar kunde föra flickorna vidare till en grannby där mormoderns väninna bodde.
Nu var goda råd dyra, hur skulle de kunna gömma flickorna en längre tid?
Mormoderns väninna fann på råd. Hon hade ett barnbarn som hade hamnat på gatan i Kathmandu, en liten pojke som fått en fristad hos Dolma på Manjushreehemet. Så hon kontaktade Dolma som frågade Eva om det var möjligt att ta emot ytterligare två flickor. Vi hade redan lite fler barn än vi kunde finansiera men detta var ett så akut ärende att vi snabbt gick ut på Facebook och sökte nya faddrar för flickorna. Det gick att ordna och samtidigt ordnade vi så att de kunde föras i säkerhet i Kathmandu.
De fick bo på Manjushree och gå i skolan utan risk att bli hotade av uppretade bybor.
Efter ett år lyckades mamman ordna ett enkelt plåtskjul i utkanten av Kathmandu och flickorna kunde flytta hem till henne. Det är inte standarden på boendet som avgör utan att familjen kunde återförenas. Mamman lyckades ordna arbete med städ och tvätt i rikare familjer men lönen för detta är på tok för låg för att klara skolavgifter. Föreningen för gatubarn i Nepal beslutade att ge fortsatt stöd så att fickorna kunde gå vidare i skolan och efter klass 10 ville DIkshya gå den treåriga utbildningen som leder till det som bäst motsvarar apotekstekniker.
Mamma är ganska utarbetad och i takt med att fler familjer med pengar skaffar sig tvättmaskiner blir det färre jobb som tvätterskor. Hennes händer har också farit illa av åren med iskallt vatten vintrarna igenom med all tvätt och hon är tacksam över att hennes äldsta nu har ett bra jobb och lön för att bidra till familjen.
Lillasyster har gått ut klass 12 och arbetar nu på ett hotell så även hon kan bidra ekonomiskt. De bor kvar i plåtskjulet med toalett delad med många andra familjer men de reder sig bra.
Berättat av Eva Holmberg Tedert
