Pema Dechhen färdig medicine kandidat genomför sin praktik inom specialitet efter specialitet. Vi räknar med att sommaren 2026 är hon färdig med sin AT och kommer hem till Nepal för att arbeta som läkare i Övre Humla, Namkha distriktet.
Ni kan tro att hon är efterlängtad av folket i Yalwang, Limi och ända upp till Jhari och Challa.
HUR EN FLICKA FRÅN DET MEST AVLÄGSNA DISTRIKTET I NEPAL HAMNADE I KATHMANDU
Det har varit en lång resa för Pema Dechhen. Under inbördeskriget 1996 – 2006 blev hon som femåring skickad till säkerheten i Kathmandu. Familjen sålde sina jakar för att ha råd att rädda flickan. De befarade att hon, precis som så många andra barn, skulle kidnappas av maoist-guerillan. Hon växte upp på ett barnhem som nästan helt saknade personal, saknade pengar och knappt hade råd att köpa mat. Där bodde över hundra evakuerade barn från Humla och försökte överleva bäst de kunde. Skolan blev Pema Dechhens fristad och det gick bra för henne, ofta bäst i klassen.
Trots att inbördeskriget slutade redan 2006 blev Pema Dechhen kvar flera år till i Kathmandu. Det fanns inga skolor i Humla ännu och i Humlas väglösa land opererade ännu guerillan och utsatte befolkningen för betydande umbäranden. Så till slut när hon började klass 10 fick hon tack vare en annan svensk organisation, KMCH, möjlighet att företa den långa resan hem. Med flyg till Nepalgunj, vänta flera dagar och så äntligen med ett flyg som lyfte mot SImikot i nedre Humla. På den tiden var inte den 470 meter långa landningsbanan asfalterad, små enmotoriga flygplan kunde bara landa på gräsplanen om det var torrt och dessutom inte blåste några uppvindar som riskerade kursen vid inflygningen till det lilla flygfältet.
Så kom hon till Simikot och fick tillsammans med andra barn från övre Humla gå i tre dagar för att komma till huvudbyn Yalwang och så slutligen sin egen by Yangar. En del av hennes kamrater hade ytterligare en eller flera dagsmarcher kvar för att komma till byar ännu högre upp.
DRÖMMEN ATT FÅ STUDERA VIDARE
Det blev lite hackigt med skolan för de hade små möjligheter att erbjuda klass 10 redan vid starten men mot alla odds lyckades hon få avlägga examensprov för klass 10. Pema Dechhen blev en av de bästa eleverna i klass 10 i Nepal det året och hon fick ett stipendium från staten för att få gå klass 11 – 12 vid en riktigt bra skola i Kathmandu. På något sätt lyckades familjen ordna pengar för att skicka ner henne till huvudstaden igen men var skulle hon bo? Och hur ordna pengar till mat och allt annat som behövs?
Den första tiden löste det sig med hjälp av någon släkting men det blev svårare och svårare att klara. Samtidigt var Dechhen fast besluten att på något sätt skulle hon uppfylla drömmen att bli läkare, för några sådana fanns inte i Humla och även enklare åkommor fick bli obehandlade eller ordnas med hjälp av traktens schaman.
Läget började bli akut och Dechhen såg att hennes dröm riskerade att gå i kras.
BIEFFEKT AV ATT VI TOG EMOT HUMLAFLICKAN SONAM DOLMA TILL SJUKSKÖTERSKEUTBILDNING
Samtidigt hade den svenska föreningen som hjälpt barn och ungdomar att få komma hem till Humla ordnat ett enkelt men funktionsdugligt skolhem till barnen från utbyarna. De tog kontakt med Gatubarn Nepal och förhörde sig om möjligheten för en mycket begåvad flicka, Sonam Dolma, från den svårtillgängliga byn Challa, att få komma med i vårt program för blivande sjuksköterskor. Sonam Dolma gick då i klass 10 i Yalwang. Hennes dröm var att bli sjuksköterska.
Eva från Föreningen för gatubarn i Nepal for iväg på den långa strapatsrika resan upp till Humla med flyg från Kathmandu till sydvästra Nepal, väntan i flera dagar i Nepalgunj, varje morgon klockan 6.00 på flygplatsen för att se om de kunde lyfta mot Simikot. Och så efter fem dagar så kom planet iväg. Större delen av flygningen gick genom dalgångar och så steg planet till högre höjd och med otrolig skicklighet lyckades piloten få ner planet precis på kanten av stupet för att ha så mycket som möjligt av landningsbanan kvar att bromsa på. Därefter tre långa dagars vandring i stenig och storblockig terräng med underbart vackra vyer över Himalaya. Övernattning i medhavt tält och en fantastisk vägvisare som trollade fram enkel men god mat varje dag.
I Yalwang var alla skolbarnen uppställda och tog emot med sång och dansuppvisning. Det kändes verkligen att vi nu var i Tibet, fast inom Nepals gränser. Folk talar tibetanska, kulturen och maten är helt igenom tibetansk.
Sonam Dolma var lite blyg men kunde redogöra för hur hon tänkte och om sin motivation att bli sjuksköterska. Och att hon ville hem till byn Challa och arbeta där i framtiden. Hon fick komma med i vårt program och det bestämdes att hon efter klass 10 skulle komma ner till Kathmandu och vi ordnade med alla kurser på medical college. Eva gick ner till SImikot igen och flög så snart det blev ett flyg åter till Kathmandu.
DEN STORA DONATIONEN FÖR EN BLIVANDE LÄKARE
I träff med vår Humlakontakt Chembal Dorjee för att arrangera allt praktiskt och logistiken nämnde Eva precis när Chembal skulle gå att vi just hade fått en stor donation avsedd för en läkarstudent och att denna mycket gärna skulle vara från övre Humla. Chembal tystnade, satte sig ner igen och frågade om det också kunde vara en flicka. Ja, helst, vi arbetar i första hand med flickor. Han berättade om Pema Dechhen och att hon nog skulle vara tvungen att avbryta sina gymnasiestudier av ekonomiska skäl men att hon drömde om att bli läkare. Hon fanns ju redan i Kathmandu och redan dagen efter kunde vi träffas.
Det framstod som helt klart att här hade vi vår kandidat. Snabbt samtal till styrelsen i Sverige, samtal till Tommy som donerat pengar och så tog vi över ansvaret för att finansiera Pema Dechhens studier så hon fick gå klart gymnasiet och sedan gå förberedande kurser för att klara antagningsproven till läkarutbildningen.
UTBILDNING TROTS ALLA HINDER
Hon klarade antagningsproven men fick ingen plats på utbildningen. Då var det fortfarande vanligt att colleges bara tog in studenter om de fick en fet muta. Detta har blivit bättre men är fortfarande ett problem i Nepal. Så kom det sig att vi skickade henne till Filippinerna för att börja läkarutbildningen där.
Dechhen hann börja och så kom pandemin och stoppade studierna, alla studenterna fick sitta på sina studentrum månad efter månad av utegångsförbud och studierna blev försenade. När de kom igång så drog en kraftig tyfon över Filippinerna och taket blåste av studenthemmet och strömmen försvann för veckor. Föreläsningar ställdes in och vår student fick bo på golvet i ett köpcentrum tillsammans med hundratals andra hemlösa. Till slut ordnade det sig också och genom vulkanutbrott, stormar och alla möjliga hinder har Pema Dechhen nu lyckats ta sin medicine kandidatexamen och är ute på praktik, ungefär motsvarande att vara AT-läkare. På Filippinerna är detta inte avlönat så vi bekostar ännu hennes uppehälle tills hon är klar sommaren 2026.
SNART FÅR HUMLA SIN FÖRSTA EGNA LÄKARE
Hon längtar oerhört efter att få komma hem till Humla och kunna arbeta där och bli den första från Humla att ta läkarexamen. Vi får se om hälsovårdsmyndigheterna lyckas med sin plan att bygga ett litet sjukhus i Yalwang. Annars får Dechhen arbeta nere i Humlas huvudby SImikot där det nu finns ett litet sjukhus men oftast bara en läkare fast det skulle behövas minst fyra.
Berättat av Eva Holmberg Tedert
